carolinasixtensson

Jag blir så arg på mig själv.
Arg för att tiden inte räcker till och arg på mig själv för att jag inte tar mig tid.
Tid till, i detta fall, att träffa dig mer.
Dig som jag i princip levde med i flera år,
du som räddat mig så många gånger,
du som hade röda knytskor,
du som jag skrattade med dagarna igenom,
du som jag grät med,
du som tyckte om röda och svarta döskalle-godisar,
du som jag kunde prata med om allt,
du som förstod mig,
du som tog med mig på min fösta coldplay konsert,
du som var min andra hälft.

Så mycket tid jag haft med dig och den stora plats du haft i mitt liv, har sjunkit oacceptabelt mycket. Jag blir arg för att jag lät det bli så, jag är arg för att jag inte tar mig tid för att reparera. Du är en fantastisk människa, kreativ, fantasifull, vacker, underbar och med dansande steg fortsätter du framåt oavsett vad. Du är stark. Du har många gånger orkat för oss båda. Jag önskar jag kunde vara en bätte vän, som iaf kunde plocka upp telefonen oftare. Du betyder fortfarande oerhört mycket, du kommer alltid vara en del av mig. Jag vet att du finns där och jag hoppas att du inte tappat hoppet om att jag finns kvar för dig med. Jag älskar dig, Fejkis.

---